Gittan

Detta hände på torsdagskväll och natt och här kommer det.

Hade jag inte sett det med egna ögon hade jag bara skrattat bort det.

Karin var ju med på avslutningskvällen och det var några som ville höra spökhistorier från Österåsen, så Karin berättade lite försiktigt för att inte  skrämma någon (efter att hälften av alla som satt där avvek), så tydligen finns det många som tycker det är otäckt.

När vi var klara för kvällen följde tre tjejer och en kille med Birgitta och mig. När vi gick uppför trappen till hennes rum blir en av tjejerna alldeles röd i ansiktet och neröver halsen och fick svårt att andas. Jag tycker hon skall vända om men hon envisas. Hon har då ett tryck över bröstet och andas flåsande.

En av dem går först in i Birgittas rum, Själv står jag i hallen och pratar med Killen som är stor och robust och man känner sig trygg med honom, han berättar att han har vänner och bekanta som både hört och sett s.k. spöken men själv har han varken sett eller hört och det vill han, hm. hm.

Kvinnan säger att hon inte känner något i själva rummet men i väggarna.

Innan vi går därifrån säger hon med bestämd röst att dom skall hålla sig lugn inatt så vi får sova, dom får följa med henne istället.

Vi går i samlad trupp nerför trappen och rundar hörnet mot dörren i korridoren, då andas M helt plötsligt ut med en hög suck och säger, gud så skönt nu släppte det, varpå Killen hajar till blir likblek och hör och häpna vi ser hur han får ståpäls på båda armarna och han blir alldeles skakis. Han står en bra stund alldeles tyst och bara ser på sina armar och skakar. Det såg ut som något for raka vägen från M till Killen jag fattar än idag inte vad som hände men vi var ju flera som såg det så det var inte inbillning,. Jag tror det var någon form av energi sånt man ibland kan se när håret reser sig av något statiskt. Jag säger då till honom att det var ju detta han bad om och han höll med.

Birgitta vägrade gå upp på sitt rum innan C kom, deras grupp hade nån form av avslutning hos sig. Så hon fick följa med till mitt rum. C kommer så småningom och vill bara fara hem, men Birgitta övertalar henna att sova sista natten med henne. De går och lägger sig och jag försöker somna. Jag hör hur dom tassar på övervåningen och rätt som det är hör jag denna vagn igen i korridoren, denna gång rusar jag ut men ingen där, öppnar toan och då förstår jag vad jag hört. När dom spolar toan på övervåningen låter det som någon drar en vagn så var den gåtan löst.

24.30 somnar jag äntligen. På morgonen möter jag åter två likbleka figurer som inte har sovit mycket denna natt. Dom hade hört små försiktiga  knackningar det var det enda.

Hon som  tog med sig spökena, hon blev  väckt en gång varje timme den natten,

Så jag tackade henne så mycket för hjälpen.

Birgitta städar ur sitt rum och avslutar med att borsta tänderna. När hon står där på toan är det någon som knackar på dörren upp till vinden, hon kastar sig ut genom dörren drar med sig väskorna och hinner inte ens skölja munnen det gör hon hos mig.

Så slutade sagan om Österåsen i all sin glans tänk om inte spöken fanns.

Avslutar med att berätta att Birgitta har meddelat att hon icke vill ha detta rum nästa gång.